gränsöverskridande och helighet

Jag skrev förra gången om Sarah Coakley’s tankar om kropp, genus och eskatologi. Jag fortsätter nu på delvis samma tema då jag behandlar förhållandet mellan sexualitet och religion utgående ifrån Regina Ammicht-Quinns artikel ”Sexualiteten och Guds död”.

Vad är det som Foucault riktigt menar då han skriver om Georges Batallie och hans tankar om gränsbegreppet? Enligt Foucault och Batallie är växelspelet mellan förbud och överträdelse – mellan gräns och gränsöverskridande det som konstituerar den mänskliga erfarenheten. Detta växelspel utgör ”möjlighetsbetingelsen både för erfarenheten av det heliga och erfarenheten av det erotiska, vilka båda är erfarenheter av kontinuitet och transcendens”.

Finns det här något av förklaringen till förhållandet mellan Judith Butlers tankar om kroppen som plats för det transcendenta och Gregorius av Nyssas tankar eskatologi via kroppen? Något som jag ännu inte har förstått.

Liksom Butler tycks Foucault anse, att transcendenserfarenheten överförts till människan själv. Foucault definierar detta vidare: I en värld som inte erkänner det heliga någon positiv mening, kan profaneringen betecknas som överskridande. Enligt Internets synonymordbok betyder profanering hädelse. Foucault tycks här komma in på de Sade med allt vad man tänka att det då handlar om – åtminstone jag tänker på sadomasokism osv. Är det via sånt slag av sex som vi kan nå det heliga enligt Foucault - att man på det sättet överskrider gränserna för det tillåtna sexuallivet som det nu har organiserats i vårt samhälle?

Här behövs det säkert mycket läsning för att förstå jargongen i Foucault (och Butlers) tänkande. Så där direkt kommer jag att tänka på Kirkegaard och hans tanke att man måste våga ta språnget ut i livet för att t.ex. kunna nå till tron. Ett lite annat sidospår är alkoholberusningen och den helighet man i vissa kulturer anser att man kan uppnå på det sättet.