För att försöka komma ett steg närmare vad bloggen mer specifikt ska handla om, läste jag avsnittet ”Guds återkomst och postmodernismen” i ”Guds återkomst” (Svenungsson,2004). Jag försöker inte redogöra för innehållet, utan tar upp sånt som jag tycker är intressant och redogör för mina tankar om det.
Det första man brukar lära sig om det postmoderna är att tiden för de allomfattande ideologierna och världsåskådningarna är förbi. I ett postmodernt samhälle delar invånarna inte samtiden på samma sätt som förr utan olika grupper lever mera i sina egna livsvärldar varför det är svårare att uppnå samma gemenskaps känsla som förr. Det kollektiva tänkande är inte mera den drivande kraften utan det individuella och familjen är det som är viktigast. (egna reflektioner)
Enligt den franske filosofen J-F Lyotard förlorar den vetenskapliga kunskapen sina legitimeringsgrunder under postmodernismen och kunskapen blir beroende av den legitimitet som den som säger detta har. Faran i detta är att kunskapen blir ett redskap för makten. (Svenungsson, 16-17).
Svenungsson nämner följande samhällsfaktorer som karakteriserar det postmoderna: upplösningen av de traditionella klasserna, avmaterialiseringen av arbetet, avregleringen av finansmarknaden, explosionen av information, samt premierandet av tillfälliga kontrakt och förbindelser inom både privat och offentligt liv”. Svenungsson skriver vidare om betydelsen av den historiska kontexten det där förekommande samspelet mellan den praktisk/sociala nivån och den teoretiska/diskursiva nivån. (Svenungsson, 26-27).
I Finland och säkert i väst-världen i stort var 1960- ja början av 1970-talet kollektiva tidsperioder. Sedan svängde åsiktsklimatet och det subjektiva blev viktigt. Yttre orsaker såsom den monetaristiska penningpolitiken (Milton Friedman) hade säkert en viss betydelse för klimatförändringen (!) men det berodde säkert också på ett slags mättnings reaktion på det kollektiva tänkandet. Man blev helt enkelt trött på att bara tänka i kollektiva termer och ville själv bli aktiva subjekt. Samtidigt hade man nått mycket av det man eftersträvat på det social politiska fältet. Lite på samma sätt tror jag att det logiska och tekniska tappade mark. Suget att komma fram via tekniska framsteg tröt och tankar såsom ”small is beautiful” blev mer attraktiva. Som jag upplever det handlar religionen om det transcendenta, oändliga, irrationella och omedvetna i varandet. Om man upplever att den synliga världen är tillräckligt utforskad och inte intellektuellt attraktiv är det ganska naturligt att intresset riktas mot religionen. (egna reflektioner).
Postmodernismen betonar ur vilket perspektiv och när olika bedömningar görs eftersom kulturen och tidsåldern inverkar på utformningen av dessa bedömningar. Postmodernismen har varit stark i den angloamerikanska och franska filosofin. Däremot har den inte varit lika stark i den tyska filosofin. Detta beror enligt Svenungsson (s. 19-22) på den starka hermeneutiska arvet som kommer från romantikens filosofer. De som man via postmodernismen upptäckte i den angloamerikanska och franska filosofin fanns redan i den tyska filosofin. Postmodernismen kan även ses som ”den senaste vågen av kritik mot upplysningen”. En underström som funnits lika länge som upplysningen. Svenungsson (s. 31). Det fanns således något i 1970- och 1980-talens tidsålder som gjorde att det postmodernistiska tänkande fick luft under vingarna.
Cedà Mp3 Download
4 år sedan
Hej
SvaraRaderaDet stämmer säkert att det i 1970-90 talen fanns något som gav upphov till postmodernismen. Jag fastnade vid din kommentar att man tröttnade på det kollektiva tänkandet. Det gick väl så att pendeln svängde och man gick in i individualismen.
Kyrkan är gemenskap och förlorar om människan tänker mycket individuellt. I dag ser man att nya former i kyrkoverksamheten tex olika "jag lär mig kyrkan" kurser drar till sig människor igen. Är det så att man borde lära sig se både skogen och träden dvs i detta fall gemenskap och individ inom teologin?
Torssten, det är en intressant reflektion du gjorde kring det att när man kommer till att vetenskapen har utforskat "allt" och inte längre ger svar så ger vi oss ut på nya upptäcksfärder. Som när varenda (så gott som..) vrå av jordklotet var lagt under människans fötter och "upptäckt" så gav hon sig ut i rymden för att upptäcka nya mål.
SvaraRaderaDet kanske inte är så hemskt postmodernt rent teologiskt (för nu utgår jag från människan som subjekt - kan väl inte annat som socialpsykolog ;) )men om man tänker sig att ett nyvaknat intresse för andliga frågor, att utforska det trancedenta, kan ses som människans sätt att söka "the last frontier"...
Ursäkta, tryckfel i ditt namn, men vet inte hur jag ska få bort det så du får ursäkta.
SvaraRaderaMig stoppade i synnerhet Torstens beskrivning av Svenungssons samhällsfaktorer som karakteriserar det postmoderna. Alla var nog intressanta t.o.m. så mycket att de väckte mitt intresse att läsa mera om Svenungssons tankar i framtiden och inte minst för att framtidens giga- och megatrender kan tolkas visa motsatta trender till de som Svenungsson beskrev.
SvaraRaderaUpplösningen av de traditionella klasserna: vilka är "traditionella klasserna" i postmodern tid om vi kan räkna med att vi har levt i postmodern tid högst 50 år? Dessutom påpekar en av framtidens metatrender att skillnader mellan yttersta ändor i samhällen fortsätter att öka och följaktligen delas även människor allt tydligare till rika/fattiga, utbildade/icke-utbildade, kloka/dumma osv.
Avmaterialiseringen av arbetet: jag undrar vad menas med den här. Syftar det på värderingsminskning av t.ex. lön? Om det är fallet, det är mycket svårt att tro på den här faktorn för att en av de mest uppenbara gigatrender är ekonomisk tillväxt. Och det leder sist och slutligen till att arbete behövs också i framtiden. Även om pengar skulle förlora sin betydelse som värde någonting måste komma i stället.
Avregleringen av finansmarknaden: pågående finanskrisen visade att finansmarknader är starkt reglerade av nationalstater och jag kan inte se varför det skulle förändras i framtiden.
Explosionen av information: det här är någonting som stämmer till metatrender, men det finns även en megatrend enligt vilken människor kommer att klara sig i det alltmer expanderande informationsflödet. Det verkar vara att människorna börjar så småningom organisera sig i sammanslutningar som bland annat begränsar information som hittar fram till människor (t.ex. ”blogalisation”).
För tydlighetens skull är megatrender globala förändringsprocesser som påverkar överallt. Gigatrender kan beskrivas som drivskraft på megatrendernas bakgrund och de förändras i långa perioder. Metatrender är fenomen som är ofta föregångare för mega- och gigatrender.