Tracy och Hegel

Åtminstone vissa av de postmoderna tänkarna betonar sådant som aktivitet, sexualitet och diskussion som medel för att få kontakt med en verklighet som annars blir fördold för oss. Man kan kalla denna verklighet för det andra, det oändliga mysteriet eller Gud. I detta inlägg försöker jag se ett samband mellan David Tracy’s och GWF Hegels tankar (se två tidigare blogg-inlägg om Tracy). Jag utnyttjar än en gång Esa Saarinens bok (”Länsimaisen filosofian historia huipulta huipulle Sokrateesta Marxiin”) för att komma vidare.

Hegel anteciperar mycket av det postmoderna och bygger en filosofisk helhet av det. Jag tänker då på hans tankar om att historien hela tiden är en del av oss, att det i totaliteten och det absoluta ingår både det gudomliga och dess motsatt, att det subjektiva och konkreta behövs för att det absoluta kan framträda och bli medveten om sig själv. Hegel är dock inte bara postmodern utan också modern som tror på utvecklingen. För honom innebär detta att historien är en process där medvetandegörandet blir större och därmed våra möjligheter att förstå vår situation bättre, att vi blir friare – att vi blir mindre alienerade. Gud finns med i Hegels bygge, men friheten kommer inte direkt via Gud, utan för att uppnå detta slags frihet behövs egen stark vilja och kunskap.

Den subjektiva komponenten är således viktig även i Hegels resonemang fastän han inte på något sätt anser att det konkreta skulle vara oviktigt. Tvärtom, enligt Saarinen ansåg Hegel att det abstrakta i sig var ett skällsord och betonade därför det konkreta. K Marx byggde på Hegels tänkande men ville tydligare än Hegel visa på det konkretas betydelse. Marx utvecklar därför speciellt i sina ungdomsverk hur alienationen är beroende av samhället och dess produktionskrafter.

Mycket av de ovanstående tankarna (det andra, aktiviteten, det konkreta) finns i David Tracy’s teologiska tänkande. För Tracy är de också mycket viktiga delar av det kristna tänkandet och varandet. Tracy’s syn på kristendomen verkar också i mångt och mycket vara ett slags frihetsrörelse i den mening Hegel avsåg med frigörandet i historien och människan. Det subjektiva kommer dock fram på ett annat sätt i Tracy’s tänkande än som inte finns i Hegel. Jag tänker då på interaktionen, samtalet: att det inte är subjektet själv som är tillräckligt, utan att det behövs nån annan person (i någon betydelse åtminstone) för att få kontakt med ”det andra” S Zizek skrev om detta då han diskuterade sambandet mellan religion och sexualitet. I följande inlägg försöker jag fördjupa kunskapen av det andra utgående ifrån G Loughlins artikel i läroboken.