David Tracy och de/det andra

I de två förra blogg-inläggen har jag skrivit om diskussionens betydelse för att bättre förstå sin samtid och sitt inre. I detta inlägg försöker jag förstå vad David Tracy vill blottlägga i samtalet om det Yttersta Mysteriet som han också kallar Gud. Jag är närmast intresserad av han menar med ”the Other”: ”de andra”/ ”det andra” – och framförallt det senare ”andra” (PA, 78-79). Jag utnyttjar i detta sammanhang Tracy’s bok ”Plurality and Ambiguity” från år 1988 och hans artikel ”Gud återkomst i samtida teologi” från läroboken ”Postmodern teologi”.

För Tracy är religionerna ett slags motstånds- och frihetsrörelser för att uppnå autentisk frihet (PA, 83-84, 90). Om man har tur och skicklighet kan man få en aning av denna dimension någon gång via något slag av kommunikation (se förra blogg-inlägget). Förhoppningen är att man kan vara mindre ego-centrerad och bli mera realitetscentrerad. Med det senare antar jag att Tracy menar att man har mera kontakt med dels världen omkring oss och dels den ”Yttersta Realiteten” (Ultimate Reality - som jag antar man översatt till det Yttersta Mysteriet i läroboken).

Det finns två steg i Tracy’s resonemang. Först en allmän förundran och öppenhet för alla de möjligheter livet och de olika slag tankarna och religionerna erbjuder. Sedan den egna aktiviteten, modet att våga kasta sig ut i något okänt men som man ändå tror på: att våga ta ställning för något. Enligt Tracy kan det kristna livet aldrig skiljas från världen och dess orättvisor. Den religiösa tron är också ett slags hopp som bryter den rationella verklighetsuppfattningen. Det är ett slags ideologi som ger oss kraft att göra något sådant man annars inte ansett möjligt. Detta gäller både i vårt personliga liv och som medlemmar i samhället runt omkring oss.

För att försöka förstå Tracy lite bättre vad han menar med ”de andra”/ ”det andra” går jag tillbaka till Tracy’s text i läroboken. I artikeln utvecklar han väl hur moderniteten har marginaliserat och lämnat en del människor utan det välstånd och uppmärksamhet som andra fått. I det kristna tänkandet finns en symbolik i korset: att Jesus kom för de svaga och lidande och tog på sig deras umbäranden. Det postmoderna teologiska tänkandet uppmärksammar detta bättre än förut och därför är kristendomen aktuell på ett annat sätt än förr. Om jag förstår Tracy rätt är detta ”de andra” också en del av oss alla, en del av vårt ”andra”. Men hur han sedan utvecklar det personliga ”andra” är lite svårare att förstå. I det ingår säkert som passiv komponent ”förundran inför Guds överväldigande mysterium” och sökandet och diskussionen som aktiv komponent. Dessutom kan man skönja ett slags freudianskt perspektiv där den dolda sexuella kraften kan ge oss kontakt med något djupare i vårt liv (PA, 88). Det viktiga är att våga ta det första steget, att våga diskutera och ta/ha kontakt med en annan person – att ha en relation och ett sammanhang.

Funderar nu på om följande steg i detta resonemang om ”det andra” vore att ta till Hegel, Marx och Zizek än en gång för att sedan kanske gå tillbaka till förhållandet mellan sexualiteten och det religiösa som var temat i början av denna blogg.