Habermas och den offentliga diskussionen

Jag läste Lise Kanckos artikel ”Postsekulära drag i Finländsk politik” som finns i en festskrift till Susan Sundback (2008). Kanckos utnyttjar Jürgen Habermans teori om den offentliga diskussionen då hon analyserar riksdagsdebatten om assisterad befruktning. Habermas teorier går även att tillämpa på det nya multikulturella samhället vi lever i.

Det har förekommit flere uppmärksammade politiska händelser i Väst-Europa under det senaste halvåret som har haft religiösa förtecken. Först beslöt Schweizarna att de inte vill ha fler minareter i sitt land, sedan föreslog den franska presidenten att man inte skulle få använda burka dräkten i på offentliga platser och nu senast denna vecka vann det Geert Wilders islamkristiska parti PVV stort i de Nederländska lokalvalen. I alla tre fall handlar det om sekulariserade länder där befolkningen försöker bilda sig en uppfattning om det nya kulturella och religiösa inslaget i vardagen.

Jürgen Habermas anser att den nya invandringen till Väst-Europa är en av orsakerna till det ökade intresset för religionen i dessa länder. De två andra orsakerna är medvetenheten av att internationella konflikter varit religiöst laddade, och att den tekniska utvecklingen aktualiserat frågor som eutanasi och abort. Habermas talar om att vi nu lever i det postsekulära samhället vilket alltså innebär att vi redan genomlevt och passerat det sekulära samhället. Vi talar därför här om Väst-Europa och länder som Kanada och Nya Zeeland.

Habermas har blivit känd för sin diskussion om den offentliga sfären, rationalitet och demokrati. Han utnyttjar dessa teman då han diskuterar det postsekulära samhället och man ska lösa problem som hör ihop med detta samhälle. Enligt Habermas finns två trender som hör ihop med detta. Dels betoningen av den naturalistiska världsbilden, dels det växande inflytandet av religiösa ortodoxier. En polarisering av tänkesätten håller på att ske som hotar den politiska gemenskapen.

För att man ska kunna undvika detta måste medborgarna lyssna och lära av varandra genom en offentlig debatt. Denna kommunikation ska vara makt fri och att alla ska ha lika rätt att uttala sig i den. Man måste också kunna visa tolerans för andra åsikter – att man är beredd på att finna mening i dem och vara medvetenheen att man själv också kan ha fel. Det måste alltså komma igång en läroprocess mellan de olika tänkesätten i det postsekulära samhället.

I Finland har man hittills varit tolerant emot nya religioner och t.ex. krav på burkaförbud har inte fått någon större respons. Däremot har det förekommit en intensiv webb debatt om invandringen t.ex. på Hbls webbsida. Diskussionen har ställvis varit väldigt hätsk och som värsta inslag mordhotet mot Astrid Thors. Den offentliga diskussionen som Habermas förespråkar är därför aktuell även i Finland. Det behövs en läroprocess där man försöker hittar den nya solidariteten i det multikulturella samhälle som nu håller på att bildas.

Jag är själv lite kritisk till det sätt invandringen diskuteras i det Finlandsvenska offentliga rummet. Tidningspressen är väldigt politiskt korrekt och nästan inga motsatta åsikter kommer fram (enda undantaget jag märkt är Harry Bogomoloff ). På webben är det däremot helt annorlunda. Där är debatten livlig och intensiv kanske mycket beroende av att man får uttala sig anonymt. Invandrar debatten präglas även av glåpord där man kallar oliktänkande för rasister, rädda, mentalt störda eller fosterlandsförrädare. Då situationen ser så här ut uppkommer ingen sådan läroprocess som Habermas anser nödvändig.