torsdag 18 mars 2010

David Tracy om Plurality och Ambiguity

Jag har blivit intresserad av betydelsen av diskussion i ett postmodernt samman hang. Liksom Lise Kanckos i mitt förra blogg-inlägg utnyttjar David Tracy i boken ”Plurality and Ambiguity” (1988) Jürgen Habermas tankar om betydelsen av den offentliga diskussionen i sitt resonemang. Enligt David Tracy är diskussionen nödvändig för att åtminstone någon gång kunna ha en upplevelse att man varit i kontakt med verkligheten. I det postmoderna sammanhanget är vi medvetna att språket och historien inte är något absolut utan allt bygger på olika ideologiska tolkningar av verkligheten. Detta gäller även för religionen och de religiösa texterna.

Religionen viktig i det postmoderna sammanhanget, därför att det är ett försök att beskriva det oändliga (” the Ultimate Reality”) eller Gud eller vad man sedan kallar det. Det finns ett sug efter detta, då det logiska och moderna förklaringsförsöket av detta lidit bankrutt. Religionen har därför enligt Tracy även något att ge för icke-troende.

De religiösa texterna om det oändliga baserar sig på uppenbarelser som människor fått då de ställt frågor som berör det väsentliga i livet. För att religiösa förklaringar ska kunna ha trovärdighet måste man dock vara medvetna om den egna religiösa historien och dess mindre vackra sidor. Om man inte ser problemen i den egna verksamheten har man svårt att vara etiskt trovärdiga även annars.

Tracy betonar att diskussionen alltid är en risk, men en risk som man måste våga ta om man vill försöka vara människa. ”The unreflective life is not worth living”, ”The unlived life is not worth reflecting upon”. (s. 113). Enligt Tracy skapade Gud oss som hans avbild att vi skulle ha möjlighet att säga ifrån, att tänka och handla själv.

Tracy kritiserar det fundamentalistiska synsättet. Det är helt fel att ignorera vad vetenskapen och filosofin kommit fram till. Vi är vänner med Gud och en verklig vänskap fordrar kritik och diskussion. Man måste riskera sin vänskap för att verkligen vara vänner, annars handlar det bara om ytlig artighet. Därför måste man ta på allvar den kunskap som finns och den kritik av religionen som förekommer. Det finns inte heller bara ett sätt att vara religiös på utan flera. Olika religiösa maktcentra försöker beskriva den rätta läran, men i ett postmodernt samhälle är det ej längre möjligt.

För Tracy är det religiösa livet inget man passivt anpassar sig till. För att religionen verkligen ska vara en del av ditt liv ska du själv försöka formulera dina tankar om det och diskutera det med andra. Även den konkreta handlingen är viktig. Det är ”Plurality” och ”Ambiguity” som gäller och vägen till förståelse går via den öppna diskussionen och samtalet.

5 kommentarer:

  1. Intressanta tankar kring diskussion och om att våga utsätta sig själv för risken och möjligheten att få respons - och att vara beredd att omvärdera sin ståndpunkt. Det är så mycket lättare att tycka att man VET hur saker och ting ligger till.

    Men ibland måste man våga, för "annars är man ingen människa, utan bara en liten lort", som Jonathan Lejonhjärta sa...

    SvaraRadera
  2. "religiösa livet inget man passivt anpassar sig till. För att religionen verkligen ska vara en del av ditt liv ska du själv försöka formulera dina tankar om det och diskutera det med andra"
    Intressanta tankar, läste liknande formuleringar i en artikel om Yoders tankar. Han ansåg tydligen att dagens människor är passiva i sina egna liv, vilket inte är önskvärt enligt Yoder.

    SvaraRadera
  3. Tack Torsten,

    Du har många intressanta inlägg i din blogg. Ursäkta att jag inte kommenterar dem tidigare.

    Jag blev att fundera på meningen "Tracy betonar att diskussionen alltid är en risk, men en risk som man måste våga ta om man vill försöka vara människa." Vill försöka vara människa? Tracy kan väl inte skriva att man förlorar sin status som människa utan diskussion och kommunikation. Människan måste nog ha ett absolut egenvärde som människa - annars blir t.ex. autister och åldringar med grav Alzheimers utan människovärde.

    Kunde du vänligen utveckla Tracys tankar i denna fråga i.o.m. att jag inte har möjlighet att kolla själv i den bok du hänvisat till.

    SvaraRadera
  4. Christina: Yep, jag är helt av samma åsikt.

    Margit: På samma sätt som du, kom jag att tänka på annan postmodern teolog. I mitt fall John Milbank. Hur mycket Milbank’s och Tracy’s teologi liknar varandra är en sak, men något i de postmoderna frågorna de ställer påminner om varandra … vilket kanske bara är naturligt?

    Jussi: Roligt att du hittat något intressant i min blogg. Din fråga är viktig och något som jag inte tänkt på och visar på samma gång betydelsen av diskussion. Jag tror inte David Tracy som katolsk teolog tummar på människovärdet för autister eller någon annan fastän de inte deltar i diskussioner om religion. Samtidigt som Tracy betonar betydelsen av diskussion är han medveten om att det väsentliga i kristendomen är mycket mångfasetterat: ”… the essence of Christianity will prove to be a complex matter of critical interpretations, historical judgement, and ethical and religious decisions” (s. 95) (han hänvisar här till Ernst Troeltsch som också i sig verkar vara en intressant religionssociolog: www.answers.com/topic/ernst-troeltsch). Kanske man också kan närma sig Tracy från hans hermeneutiska perspektiv: att tidsperioden, det sociala och människans personhistoria är avgörande för hurdana iakttagelser man gör av världen och vilket slag av diskussion man för med den. Alla är vi olika men ändå lika viktiga.

    SvaraRadera
  5. "Enligt David Tracy är diskussionen nödvändig för att åtminstone någon gång kunna ha en upplevelse att man varit i kontakt med verkligheten."

    Detta är nog bland de klokaste enskilda kommentarer som jag har läst av postmoderna framgestalter. Dessutom visar Tracy sig utmärkt förståelse för sarkastisk humor - säkert välkommen i de postmoderna kretserna.

    SvaraRadera